Bokinformationsdagarna dag 2:

Ingen rast, ingen ro. Som skållade illrar irrar vi mellan förlagspresentationerna. Få är stunderna att andas (eller blogga) på. Därför håller jag mig återigen (mycket) kort.

Två böcker som presenterades idag som jag ser extra mycket fram emot. Nummer ett, grymt duktiga Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon: Den dag jag blir fri. Som gammalt fanatiskt Katitzi-fan kan jag inte annat än jubla.

Och så Jonas Gardells kommande Torka aldrig tårar utan handskar. Enligt förläggaren det bästa Gardell skrivit. Har inte läst Gardell på ett gäng böcker, men detta verkar s å  b r a.

När Rasmus stiger av tåget på Centralstationen i september 1982 lämnar han det lilla Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm. Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro. Tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat. Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen. Det som berättas i den här historien har hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt började unga män, insjukna, tyna bort och dö. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.

På det stora hela - det verkar som att jag kommer att ha att läsa i höst också. Och imorgon kommer mera...

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Bokinformationsdagarna, dag 1:

Ojojoj, proppad med information efter första bokinformationsdagen. Bonnierförlagen slog på stort och radade upp inte mindre än 19 författare under eftermiddagen. Samt presenterade runt 100 nya titlar. Utförligare rapport kommer, men tydligen är det läskigt värre att befinna sig på Gotland under sommaren. Titta bara här:

Eller här:

Och när vi ändå är inne på deckare, P.D. James har skrivit en fortsättning på Stolthet och fördom! När döden kom till Pemberley heter den och såklart måste jag läsa. Åååååå, att få träffa mr Darcy igen! Ja jag vet, det blir antagligen pannkaka som alltid, men ni som följer den här bloggen vet att jag inte kan låta bli den här typen av spinn off:s på min favoritroman.

Mer senare, nu ska det minglas.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

En vandring längs Jellicoe Road

"Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö. Jag räknade dem. Det skedde på Jellicoe Road."

Ingen dålig inledning må jag säga. Det luktar stor läsupplevelse lång väg. Så när jag till en början tycker att Jellicoe Road av Melina Marchetta är lite krånglig och oengagerande blir jag hyfsat besviken. Dessutom har jag ju hört så mycket gott om den här boken. Tråkigt och inte särskilt kul heller, som Pernilla Wahlgren sade i en tv shop-reklam för trehundra år sedan.

Men, men, men... det tar sig! Och det ordentligt. Vi börjar från början: Taylor Markham har bott på Jellicoe School sedan hon var elva år. Det var då hennes mamma lämnade henne i en 7 Eleven-butik och försvann spårlöst. Rädd för att bli sårad fjärmar hon sig från sina jämnåriga. Den enda hon egentligen litar på är Hannah, som bor i ett hus nära skolan. Det var Hannah som tog hand om Taylor efter att mamman lämnat henne. Men en dag är Hannah också försvunnen. Varför är hon borta? Har det något med Taylors historia att göra? Det står allt mer klart att för att veta vad som hänt måste Taylor börja forska i sitt förflutna.

Det här är en riktigt bra, och riktigt spännande historia för den där vaga målgruppen "unga vuxna" (ju mer böcker jag läser i kategorin, desto mer tycker jag det står klart att "unga vuxna" kan vara vem som helst. Från elvaåringar till 70-åringar.) När jag väl tagit mig igenom den första segheten (internatskoleintriger som - märkligt nog med tanke på min internatfaiblesse - inte engagerar mig alls) så är jag fast. Och även om det inte är precis jättesvårt att lista ut hur saker och ting hänger samman gör Marchettas språk, personskildringar och förmåga att gestalta händelseförlopp, känslor och stämningar att jag girigt suger i mig historien. Rekommenderas varmt till alla. Från elva till 70.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Stenungsundspremiär



I detta vatten kommer vi knappast hinna bada.

Ingen rast, ingen ro. Helgen har tillbringats yogande i Polen, och imorgon bitti bär det av till Stenungsund och de årliga Bokinformationsdagarna.

Trots en del år i branschen är det faktiskt premiär för mig. Extra spännande alltså att tillsammans med en massa andra bokhandlare få ta en tjuvkik på det kommande årets utgivning, mingla med branschfolk och författare (och för en gammal västkustbrud i skogsexil som jag är det extra kul att få komma till havet ett par dagar - även om jag misstänker att det blir dåligt med badtid...). Jag är ordentligt peppad. En sammanfattande rapport dyker upp å det snaraste i en bokblogg nära dig.

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro

Har du skickat in ditt svar...

... i vår Roslund & Hellström-tävling? Om inte, skynda dig att svara på frågan:

Vilken artist har Ewert Grens ett minst sagt komplicerat förhållande till?
1. Wolfgang Amadeus Mozart
X. Evert Taube
2. Siw Malmkvist

Svaret vill vi ha i vår mail: bokia.killbergs@gmail.com senast imorgon. Har du svarat rätt deltar du i utlottningen av fem signerade exemplar av nyutkomna Två soldater. Läs mer om boken och tävlingen här.

Bokhandlarna svarar: Vad läser du i sommar?

Susanna Mattsson, Jägersro: Hela semestern ska ägnas åt att byta ytterpanelen på huset, så om inget mirakulöst sker och panelen plötsligt byter sig själv kommer sommarlektyren mestadels att bestå av böcker som Husets ABC, Gör det själv (ett av årets reafynd) och Stora byggboken. Dessutom tänkte jag (äntligen) läsa Georg Feuersteins The deeper dimension of yoga som alltför länge stått oläst i hyllan.

Utöver dessa fackbokstegelstenar då? Lätsamt, lättsamt är (ständigt) sommarens melodi. Så det blir väl som brukligt lite Marian Keyes (The other side of the story har jag ännu inte läst, finns i bokhyllan), lite Charlaine Harris (åååå, Sookie...), någon deckare (Roslund & Hellström är fortfarande obruten mark för mig, så att Odjuret kommer att höra till sommarläsningen är en kvalificerad gissning). Och om förlaget håller vad de lovat och Tana Frenchs nya dyker upp i sommar blir det Broken Harbour för hela slanten. Om jag hinner vill säga,när jag inte står begravd i isolering och ny panel i sommarhettan.


Johan Zillén, Center Syd: Även om ”att läsa är att resa” ska jag faktiskt även förflytta mig själv och familjen fysiskt långt bort till främmande land i sommar. Och eftersom det är svårt att lära en gammal hund att sitta kommer jag inte att ”bekvämt”, påstår vissa slynglar och slynglettes, tanka min iPadda full med reselektyr.

För vill jag släpa med den ner på stranden? Bland lekande ungar, solkräm och parasolldrinkar?

Nix.

Eller riskera att få den snodd när man ligger halvt avsomnad och guppar i vågorna?

Nooo.

Att vara ett error-meddelande från att bli av med hela resebiblioteket? Att tvingas välja bok i den lokala SuperMercadon? Jag vet hur det brukar se ut: ”Hmmmh? Tom Clancy, Tom Clancy eller Tom Clancy? Eller kanske den här gamla Ludlumpärlan?!”
Njet.

Så som vanligt blir det, i ett försök att i alla fall minimera resväsketyngden, en hög pocketböcker.

Hittills har jag samlat på mig följande fyra:

The Slap (Örfilen) – Christos Tsiolkas: Dundersuccé som vunnit en massa priser och kommer på svenska i höst.


En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil.
Barnet är inte hans son. Örfilen delar hela umgängeskretsen i två läger: de som tycker att den är ett grovt övergrepp och de som tycker att incidenten var en bagatell.
När pojkens föräldrar bestämmer sig för att göra rättssak av det fördjupas konflikten och får konsekvenser långt utöver vad någon av deltagarna kunnat tänka sig. Vänskapen mellan gamla vänner sätts på prov och familjelojalitet ställs mot moral och principer. 
Jag tycker det låter jätteintressant. Hoppas den lever upp till förväntningarna.

Tretton timmar – Deon Meyer: Den andra boken om Kapstadens mest slitne snut, Benny Griessel (Devils Peak, den första, utsågs av Svenska Deckarakademin till bästa översatta kriminalroman 2010). Det har precis blivit klart att böckerna ska filmatiseras med Sean Bean i huvudrollen som Benny. Eller var det Sean Banan? Någon av dem var det säkert. Han från Game of Thrones.

Sista Testamentet – James Frey: Jag älskade Sverigeaktuelle Freys debutroman/semi-sanna självbiografi Tusen små bitar (A million little pieces. Vad hände med de andra 999.000 bitarna i översättningen?) och hans nya låter inte helt menlös den heller.

Ryktet går att Messias är återuppstånden. Att han lever på New Yorks gator där han helar människor och utför mirakel. Ben Zion Avrohom är den anonyme mannen med den trasiga bakgrunden som mirakulöst överlever en fruktansvärd olycka. Och när han vaknar upp ur sin svåra koma verkar han besitta samma överjordiska krafter som Nya testamentet tillskriver Kristus.
Vem är Ben Zion? Är Messias återkommen? Ben själv svarar på frågan med orden om du säger så. Men kan verkligen en man som till det yttre närmast liknar en knarkare och som promiskuöst ligger med både män och kvinnor vara vår frälsare?


Religion, knark och sex? I’m there!

Incendiary – Chris Cleave: Det första jag gjorde efter att ha läst ut Chris Cleaves senaste bok, Little Bee, var att omedelbart beställa hem hans andra två romaner. Incendiary och Gold. Jag har faktiskt ingen aning om vad någon av dem handlar om, men har någon skrivit en så fullkomligt briljant bok som Little Bee (så här tyckte jag om den), läser man resten av författarskapet också. It’s a tradition or an old charter or something (guldstjärna till den som kände igen den litterära referensen där…).

Jag ska vara på resande fot i två veckor, så jag behöver väl minst fyra-fem böcker till (så man slipper umgås så mycket med barnen). Fortsättning följer…



Veronica Wästergård, Växjö: Blå himmel, Turkos vatten, strålande sol och underbara, vänliga  människor. Packade min ryggsäck för ett par år sedan för en mycket spontan (bokade flyg dagen innan) resa till vackra Grekland. Landade i Aten för att sedan ta båt ut i Medelhavet. I handen hade jag med mig min guide:

Boken innehåller allt från stränder, kartor och sevärdheter till praktisk info, hotell och restauranger. Det vill säga Allt du behöver veta och mycket mer.

Tog fram boken för en vecka sedan och började bläddra.

Åh vad jag längtar tillbaks, bada i det kristallklara vattnet, ta en skootertur upp i bergen där de grönskande olivträden växer på slänterna. Är hopplöst förälskad ...

På båtarna mellan öarna satt jag uppflugen på en låda med flytvästar (säkerheten framför allt =D ) och läste böcker. Fastnade speciellt för en bok som jag mot mina principer har läst två gånger till efter resan. En bok som fick mig att skratta högt och där i mellan sitta med fånigt leende.

 
Marley och Jag av John Grogan.
Vill bara tillägga att jag också sett filmen blev grymt besviken på den. Förlåt alla som tyckte den var bra, det var den säkert också. Men jag fick inte de aha upplevelser som jag ville ha, deja vu. Inte ens säker på att den som gjorde filmen har läst boken. Alldeles för mkt romantiskt tjafs och för lite humor i filmen. Men som sagt detta är Min åsikt, ni har rätt till en annan.

Sommaren är på väg och jag hoppas att jag kommer att hitta flera såna pärlor att läsa i solstolen.

Nästa på tur är:

   
Trevlig sommar alla bokälskare, ja jo detsamma till er andra oxå förstås! :)

Bokhandlarens mörka hemlighet

Ibland händer det att det framkommer i ett samtal med en kund att jag inte läst just den boken de tycker är sååå himla braaaa! Reaktionen på det: "Läser du ingenting?!?!". Inte helt ovanlig. För dessa kunder tänker jag nu blotta mig och avslöja min mörkaste hemlighet. Jag har nämligen inte läst...

1. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
2. Män som hatar kvinnor (och dess efterföljare)
3. Flyga drake (och inte Tusen strålande solar heller!)

Varför har jag då blankt struntat i böcker som resten av befolkningen så uppenbart och unisont älskar? Svaret lyder: Om boken ligger tre miljoner år på topplistan, säljs trettiotusen gånger om dagen, pratas om, skrivs om i tidningarna och blir film... Då känns det helt enkelt som att jag redan läst den. Jag är trött på den redan innan jag börjat. Lite som när man tillbringar en hel eftermiddag med att laga en jättemiddag och blir mätt av ångorna. Kanske är det också den lilla anarkisten inom mig som vill gå motvalls och sjunga fel som inte kan förmå mig att göra exakt samma sak som alla andra.

Men ja, jag ska läsa Khaled Hosseini (för min mamma har rekommenderat honom, och man ska lita på min mamma). Men Stieg Larsson... njaaeee, har ju sett filmerna. Och Hundraåringen... inte riktigt min typ av bok (helt grundat på mina förutfattade om "roliga böcker" - mer om dem vid annat tillfälle - samt skäl nummer två ovan). Vad säger ni? Borde jag bara skärpa till mig och läsa allihop?

Susanna Mattsson
Bokia Killbergs Jägersro